Utställning i västsvenska kattklubbens regi i Västra Frölunda

Idag har jag och min svägerska varit på utställning och för första gången i mitt liv har jag ställt ut ett djur. Det är min lilla Bella (4mån), eller Gulledej's Lucinda, som har fått stå i rampljuset. Vi hade en domare som hette Jörgen Fritiof och han gav Bella väldigt fin kritik. Till min glädje sa han att hon var välpresenterad, alltså att hon var fint förberedd och välvårdad. Det var nog det jag var mest nervös över att jag skulle få kritik på, eftersom jag faktiskt inte har en aning om vad man bör göra för att förbereda sig. Hon fick i alla fall bedömningen Ex1 och gick vidare till nominering. Hon blev tre i grupp 12.

Det var en fantastiskt rolig upplevelse och jag planerar redan att åka igen. Troligtvis i december i Göteborg igen.

Ny familjemedlem :-)

Igår, den 5/8-15 åkte jag och min mamma till Karlskoga för att hämta hem en ny familjemedlem. Det är ännu en liten Birma. En blå sköldpaddsmaskad, SBI g, som heter Gulledej's Lucinda. Men hos oss ska hon heta Bella. Det har gått jättebra med Smilla, men Totte är fortfarande lite läskig, så honom fräser hon åt.

Nu är hon 12 veckor och några dagar. I slutet av september ska vi åka på Ädelkattens utställning i Borlänge och få ett första utlåtande både kring hennes kull och henne individuellt. Det ska bli jättekul.

Ingen kattunge...😔

I tisdags den 12/5 åkte Smilla och jag in till Trestads djurklinik igen och gjorde ytterligare ett ultraljud. Bebisen levde fortfarande och vände å vred sig där inne. Hoppet växte hos mig att få ut en frisk liten krabat. Jag fick en tid på Västra djursjukhuset dagen därpå, direkt på morgonen, för att antingen sätta igång värkarna eller för att eventuellt göra ett kejsarsnitt. Tyvärr visade sig under ultraljudet att bebisen hade dött under det senaste dygnet. Veterinären bedömde att Smilla inte skulle klara att föda ut fostret på naturlig väg, så de snittade henne. Det var tur i oturen, för det var ett foster som dessvärre hade tarmarna utanför kroppen. Nu har det gått några dagar och Smilla mår bättre igen. Hon hade en inflammation/ infektion i livmodern, så hon har haft några jobbiga dagar med ett stort behov av att tvätta sig där bak, samtidigt som hon måste ha tratt för att inte slicka på kejsarsnitt-såret. 

Livmodern såg i alla fall fin ut och det finns inget som hindrar att man försöker sig på ytterligare en parning framöver. Smilla och jag får hoppas å bättre tur då. 

I väntans tider...12/5-15

Idag är det dag 61 i Smillas dräktighet och allt har ju inte gått så bra som man hade hoppats. Förra måndagen var vi till veterinären för att kolla hur många bebisar det kommer bli. Hon hade ju gått upp nästan ett kilo, så jag tänkte att det blir nog minst tre i alla fall. Röntgen visade bara en enda liten kisse och en förstorad livmoder. Vi fick även göra ett ultraljud och då kunde de se att livmodern var full i vätska och det bådar ju inte gott. Bebisen levde och hjärtat slog väldigt fint. Hon har sedan i lördags haft en del flytningar och sedan igår har hon mer eller mindre slutat att äta och dricka. Jag har börjat ställa in mig på det värsta, men jag kan ändå inte ge upp hoppet än. Om en och en halv timma ska jag åka och göra ett nytt ultraljud på Trestads djurklinik och få ett utlåtande om vi behöver åka till västra i Göteborg med henne eller om vi ska fortsätta vänta någon dag till. Det som ska bli mest spännande är ändå att se om hjärtat fortfarande slår på det lilla livet som finns i Smilllas mage. 

Här har hon krupit ihop sig i sin bolåda.

Å vad jag längtar...

Nu är det bara cirka 20 dagar kvar tills Smilla ska ha sina småttingar. Jag har suttit och tittat på bilder på Smilla när hon var liten och det gör ju att man längtar sååå tills det är dags att få smått i huset. Jag började att väga henne dag 20 och hon har gått upp ungefär 0,5 kg sedan dess. Jag har läst att de går upp ungefär 250g per kattunge, så det borde ju vara minst två i alla fall (om hon inte bara har blivit en liten tjockis :-))

Jag har nog fixat med allt jag behöver för födsel och nu är det bara att hoppas att allt sköter sig precis som det ska. 

Jag har valt att göra en röntgen och kolla hur många kattungar det är. Det gör jag mest för att stilla en oro över att det ska kunna finnas någon liten kvar, som inte kommer ut. Är det två bebisar så kan jag slappna av när två bebisar kommit ut. Det känns tryggt nu i alla fall, eftersom det är första gången både för Smilla och mig.

För ungefär fyra veckor sedan fick Smilla två bröder, Ceres och Eros. De har dock inte samma pappa, däremot är deras pappa samma hane som är pappa till Smillas ungar. 

De är en brun solid och en brun-tabby. Fler bilder finns att se på Tofsmesens hemsida.

Sw 2015

Igår var jag och min svägerska på kattutställning i Göteborg. Det var sååå många fina katter och det var naturligtvis birmorna som jag fastnade för. Mesta tiden lade vi dock hos bengalerna eftersom svägerskan funderar på att skaffa sig en sådan och ville knyta lite kontakter bland uppfödarna där.

Här är en av de vackra bengalerna...

Världens finaste Smilla

Ikväll har jag lekt lite med Insta-apparna och så här blev en bild på min fina Smilla. Hon var med hemma hos min mamma idag och lekte med hennes nysydda väska.

Kattungar

Verkar som att det blir tillökning i familjen. I mitten av maj blir det troligtvis kattungar. Smilla och Gottfrid fick till det💕💜💕💜💕

Hämtat hem Smilla

Idag var det dags att hämta hem Smilla från Töreboda. Hon verkade inte så där överdrivet glad att se mig. Hon låg så gott intill fästmannen och lyfte knappt på huvudet när jag kom.  Jag fick en bild skickad till mig via sms häromdagen. Det var bildbevis på att parning hade skett, så nu kommer jag inte kunna tänka på något annat innan jag vet säkert om sådär en tre veckor 😬. Hoppas nu bara att det tar sig och att jag i maj har huset fullt i kattungar 😄.

Besök i Töreboda

Idag åkte min mamma och jag till Töreboda med lilla Smilla. Hon löper och det är äntligen dags att göra slag i saken och para henne med den stilige herr Gottfrid. Han är Grand international champion, så det är inga dåliga gener att föra vidare. Smilla är också fin, men har tyvärr ett framben som gör att hon inte lämpar sig för utställning. Jag hoppas verkligen att det tar sig nu. På lördag åker vi den lilla nätta turen på 28 mil, tur och retur, och hämtar hem henne igen. Känns väldigt spännande 😊

Två år med Magic

Man kan lugnt säga att tiden går fort. Det är redan två år sedan jag köpte min häst Magic Light hos Klara på Bengtsfors ridklubb. Jag kan inte riktigt fatta det.... Han lever och frodas, men är kanske lite rundare nu för tiden 😊

Nytt år

Nu är det 2015. Tänk vad tiden går...

Sist jag skrev hade jag hittat den hane som jag då trodde skulle bli pappa till Smillas första kull med kattungar. Så är inte fallet som det ser ut just nu. Jag har hittat en annan kille som heter Gottfrid och han bor i Töreboda-trakten. Han är blåmaskad och ser jättefin ut. Hoppas Smilla kommer att tycka det också. Tanken är att vi åker dit i början på mars.

         Mm mm 

💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕