Ingen kattunge...😔

I tisdags den 12/5 åkte Smilla och jag in till Trestads djurklinik igen och gjorde ytterligare ett ultraljud. Bebisen levde fortfarande och vände å vred sig där inne. Hoppet växte hos mig att få ut en frisk liten krabat. Jag fick en tid på Västra djursjukhuset dagen därpå, direkt på morgonen, för att antingen sätta igång värkarna eller för att eventuellt göra ett kejsarsnitt. Tyvärr visade sig under ultraljudet att bebisen hade dött under det senaste dygnet. Veterinären bedömde att Smilla inte skulle klara att föda ut fostret på naturlig väg, så de snittade henne. Det var tur i oturen, för det var ett foster som dessvärre hade tarmarna utanför kroppen. Nu har det gått några dagar och Smilla mår bättre igen. Hon hade en inflammation/ infektion i livmodern, så hon har haft några jobbiga dagar med ett stort behov av att tvätta sig där bak, samtidigt som hon måste ha tratt för att inte slicka på kejsarsnitt-såret. 

Livmodern såg i alla fall fin ut och det finns inget som hindrar att man försöker sig på ytterligare en parning framöver. Smilla och jag får hoppas å bättre tur då. 

I väntans tider...12/5-15

Idag är det dag 61 i Smillas dräktighet och allt har ju inte gått så bra som man hade hoppats. Förra måndagen var vi till veterinären för att kolla hur många bebisar det kommer bli. Hon hade ju gått upp nästan ett kilo, så jag tänkte att det blir nog minst tre i alla fall. Röntgen visade bara en enda liten kisse och en förstorad livmoder. Vi fick även göra ett ultraljud och då kunde de se att livmodern var full i vätska och det bådar ju inte gott. Bebisen levde och hjärtat slog väldigt fint. Hon har sedan i lördags haft en del flytningar och sedan igår har hon mer eller mindre slutat att äta och dricka. Jag har börjat ställa in mig på det värsta, men jag kan ändå inte ge upp hoppet än. Om en och en halv timma ska jag åka och göra ett nytt ultraljud på Trestads djurklinik och få ett utlåtande om vi behöver åka till västra i Göteborg med henne eller om vi ska fortsätta vänta någon dag till. Det som ska bli mest spännande är ändå att se om hjärtat fortfarande slår på det lilla livet som finns i Smilllas mage. 

Här har hon krupit ihop sig i sin bolåda.